Sommar-OS det här året började i Stockholm! Detta sedan Australien tvingats avstå från ryttardelen av spelen på grund av landets stränga karantänregler. Något som tydligen helt undgått IOK-ledamöterna när de röstade för Melbourne som OS-stad.
SOK förstod i ett tidigt skede att Australien skulle få det svårt med ryttartävlingarna och därför beslöt man redan i november 1953 att söka ryttardelen av spelen. Då kostnadsberäknade man arrangemanget till 690 000 kronor.
Under IOK-sessionen i maj 1954 telegraferade Bo Ekelund från Aten följande: "Goda chanser vi får Ryttar-OS, sänd fler telegram till IOK från staten, kommunen, SOK." Dagen därpå, 13 maj, på eftermiddagen kom följande telegram: "Stockholm won equestrian games please start organisation work. Bo, Gustaf."
Innan vi tar oss an spelen i Melbourne stannar vi i Stockholm och Ryttar-OS som avgjordes 10-17 juni på Olympiastadion som nu för andra gången stod värd för olympiska tävlingar.
När IOK röstade om vilken stad som skulle få ta över Ryttarspelen från Melbourne så vann Stockholm stort. Stockholm fick 25 röster, Paris 10 och Rio de Janeiro 8.
I maj 1955 förklarade SOK för IOK att man också kunde tänka sig ta över den moderna femkampen men det blev aldrig av eftersom i den moderna femkampen rids det på hästar från arrangörslandet.
Stockholm hade två år på sig att arrangera tävlingarna och detta utan direkt stöd från varken staden eller staten. Ett garantibelopp, 200 000 kronor, ställde staten dock upp med om ett underskott skulle uppstå.
Organisatoriskt, ekonomiskt och sportsligt blev spelen en dundrande succé. Vinsten blev 300 000 kronor och spelen omsatte totalt nära 2 500 000 kronor vilket kan jämföras med de tidigt budgeterade 690 000 kronor.
I dressyrtävlingen deltog 36 ryttare från 17 nationer, i fälttävlan 56 ryttare från 19 nationer och i hoppning 66 ryttare från 24 nationer. Aldrig tidigare hade så många ryttare och nationer samlats i en ridsporttävling.
Invigningen på Stadion blev pampig och i ryttarkretsar talades och talas det fortfarande om att den var något alldeles extra.
De 29 nationerna red in på Olympiastadion vilket var en magnifik syn. Spelens invigningstals hölls av Prins Bertil medan Gustav VI Adolf förklarade spelen för invigda. 1912, som Kronprins, invigningstalade Kungen på samma arena.
Den olympiska eden svors av Henri S:t Cyr som gjorde sitt första olympiska spel 1936 i Berlin i fälttävlan. 1948 i London kom han femma i dressyr, 1952 vann han dressyren i Helsingfors och skulle några dagar senare upprepa den bedriften på Olympiastadion.
OS i Melbourne avgjordes rekordsent. Spelen pågick 22 november till 8 december vilket naturligtvis innebar problem för många aktiva i deras säsongsplanering.
Inför tävlingarna i Melbourne stod det tidigt klart att anslaget för Melbourne skulle betyda stor återhållsamhet. SOK beslöt också att specialförbunden inte skulle få skicka några deltagare och ledare på egen bekostnad. Den regeln fick SOK ganska omgående ändra på. Till slut blev det så att av de 95 aktiva och 31 ledarna i Melbourne var nästan en tredjedel bekostade av de olika olympiska specialförbunden.
Den svenska truppen bodde i OS-byn Heidelberg som låg 15 kilometer från huvudarenan. Roddare och kanotister bodde i en egen by närmare sina arenor. OS-byn var byggd för att kunna ta emot 6 500 aktiva och ledare. Det visade sig vara mer än tillräckligt. Som mest bodde det i byn 4 289 personer.