Stefan Holm

Stefan Holm övervann sina svårigheter och tillsammans med Christian Olsson gjorde Stefan den 22 augusti 2004 till en av de största dagarna i svensk idrott med två OS-guld i friidrott inom en timme.

Efteråt konstaterade Stefan:
– Du måste veta hur det känns att förlora för att älska att vinna.

Ty även om Stefan under två år varit världens säkraste och bäste hoppare, så visst hade han förlorat. Fyra i Sydney-OS 2000. Fyra i Edmonton-VM 2001. Tvåa i München-EM 2002. Tvåa i Paris-VM 2003.

Ända sedan medaljmissen i Sydney hade målet varit Aten, och förberedelserna varit minutiösa; inte en droppe alkohol på ett år, aldrig i säng senare än halv elva, inte en biokväll på grund av infektionsrisken. Tråkigt? Knappast för den som har OS-guld i sikte och som på Atens Olympiastadion fick springa ärevarv i specialsydd tröja. Den med ”Holm nr 1” som han köpte under Paris-VM 2003 för att då fira i. Den som kom till Aten gömd i väskan hos Stefans mentale rådgivare Christian Augustsson.

Höjdfinalen blev en rysare, och svårigheterna kom på rad, sedan Stefan klarat de tre första höjderna (2,20 – 2,25 – 2,29) i första hoppet:

• 2,32: river första med höger lår. Klarar i andra – men eftersom fem hoppare tagit i första är Stefan nu inte ens på medaljplats.
• 2,34: två slarviga rivningar och han tar plats i höjdhopparnas egen tortyrkammare. Pressen kan inte vara värre. Han måste ta i tredje försöket, och han gör det perfekta hoppet: stilfullt, grant och så in i Norden högt. Ändå fortfarande utanför prispallen.
• 2,36: ribban dallrar. Stefan har touchat med hälen men den väljer att ligga kvar. En klassisk scen från en klassisk kväll: som ende man klarar Stefan i första. Guldläge! Matt Hemingway, Jamie Nieto och Jaroslav Baba är fortfarande kvar. Men resten är en formalitet. Ingen mer än Stefan klarar och själv sa han:
  – Det var en märklig känsla att sitta och vänta på att några skulle misslyckas. Men själv hade jag inte mera att ge. Jag hade inte klarat en enda höjd till.

Men det Stefan Holm klarade, det räckte långt. Stefan Holm har alltid fått finna sig i att bli jämförd med Patrik Sjöberg, men nu klev Stefan ut ur skuggan bakom den store. Ett OS-guld lyckades Patrik aldrig ta. När Sjöberg vid DN-galan 1987 satte världsrekord på 2,42 var Stefan Holm en tanig 11-årig talang i Östra Deje IK. I fotboll... Han drömde om ett liv som proffs, och mål hade han redan gjort på storlag som Degerfors och Oddevold.

Men intresset svalnade när han aldrig vann en nickduell. Han var för kort. Istället satsade han på längdskidor, ville bli en ny Gunde Svan, men inte heller det föll väl ut. Han var för klen. Dessutom fanns aldrig någon snö i Forshaga. Därför blev det Sannerudsvallen i Kil och Våxnäshallen i Karlstad, och Stefan Holm hade hittat sin gren: höjdhoppet. En sport där han inte var för kort och där han med tiden skulle hoppa över två meter i sex olika stilar.

Utomhus vann han även ett VM-silver 2003, ett EM-silver 2002 och ett brons 2006. Inomhus fyra VM-guld, två EM-guld och ett EM-silver. Holm vann 22 SM-guld och har som bäst hoppat 2,40 m inomhus (2005) och 2,37 m utomhus (2008). Han tilldelades Svenska Dagbladets guldmedalj (Bragdguldet) och Jerringpriset 2004.
Efter karriären har han figurerat i en rad TV-program: På spåret (segrare två gånger), Mästarnas mästare och Gäster med gester (som domare).
KÄLLA: Olympiaboken