Halmstadskanotisten Rolf Peterson har skrivit in sig i den svenska olympiahistorien. Två gånger kämpade han in till sista metern om ett olympiskt guld – en gång vann han, den andra gången blev det silver, men hans sätt att ta ut det sista unset kraft väckte allmän beundran. Vid OS i Tokyo 1964 var Rolf inte mycket mer än en 20-årig outsider. Men den bredaxlade svensken satte allt på ett kort i finalen via ett ryck vid 600 meter. När kilometerloppet närmade sig slutet var det blågul ledning, men bakifrån attackerade Ungerns Mihály Hesz. Ungraren tog in för varje paddeltag, men med ett par decimeter tillgodo (15/100-delar) säkrade Peterson guldet. För segern på Lake Sagami blev Peterson 1964 års bragdguldvinnare.
Fyra år senare i Mexico räckte inte Rolfs krafter hela vägen. Efter ledning halvvägs föll han tillbaka till en femte plats.
1972 i München var det tänkt att Rolf först och främst skulle satsa mot guld i K-2 tillsammans med Lars ”Hofors-Lasse” Andersson. Paret tillhörde favoriterna, men Andersson kom aldrig till München, formen försvann. Rolf fick tänka om och det blev ännu ett försök i K-1.
Kilometern över olympiabanan vid Oberschleißheim blev minst lika dramatisk för svenska åskådare som åtta år tidigare på Lake Sagami. Rolf vräkte på för fullt. Det fick bära eller brista.
Det såg ut att bära hela vägen fram till guld. Ännu 50 meter från mål var guldet Rolfs. Men då kom mjölksyran och avslutningen från Sovjets Aleksandr Sjaparenko (världsmästare på sträckan 1966 och 70) blev Peterson övermäktig.
Totalt utmattad blev Rolf liggande på kajkanten. Obarmhärtigt drogs han upp på prispallen bara för att åter sjunka ihop när segerceremonin var över. Läkarhjälp anlände så äntligen. Ingen skada var skedd och Rolf kunde så småningom ta del av de hyllningarna han verkligen förtjänat.
I VM vann Peterson guld i K-2 500 meter 1970 och 71. Silver i K-2 1.000 meter 1970. Vid samtliga tillfällen var partnern ”Hofors-Lasse” Andersson. I EM tog Rolf silver i K-1 500 meter 1967, brons 1965.
Rolf Peterson var svensk fanbärare vid OS 1968.
KÄLLA: Olympiaboken