Olle Anderberg tillhörde Sverige-eliten i 25 år och kan räknas in bland brottningens absolut största, ja, många rankar honom som nummer ett. Till OS-medaljerna ska läggas tre VM-guld, två EM-guld och 27 SM-guld mellan 1942–62.
Han växte upp i Landskrona och Uddevalla, som nummer tre i en syskonskara på tio.Han var tidigt intresserad av all idrott, hans far Frans spelade allsvensk fotboll för både Landskrona BoIS och IFK Uddevalla. Sönerna inspirerades och bäst lyckades Gunnar Anderberg som ingick i Hälsingborgs mästarlag 1951. Olle spelade också fotboll, i Landskrona och Hälsingborg, men nådde aldrig A-laget.
Han inriktade sig på brottning, den första stora framgången kom 1939 då han vann skånska mästerskapen och erhöll pris för årets bästa prestation i Hälsingborg. Han representerade Hälsingborgs BK Bergania till 1943 och vann då sitt första av 27 guld. Han flyttade senare till Eskilstuna och utbildade sig till gymnastikdirektör.
Olle Anderberg var som person mycket öppen och under brottarkarriären knöt han många oväntade band, som med Jussi Björling och Sarah Leander och för att inte nämna shahen av Iran! Han var rikstränare i Iran 1957–60 och inviterades att bada bastu med shahen. Han debuterade internationellt vid EM i Stockholm 1946 då han finalföll mot Turkiets Gazanfar Bilge. Det första EM-guldet i Prag 1947 följdes av OS-silver i London 1948. I den antika stilens fjädervikt var Olle ett stort guldhopp, men ouppmärksamhet mot Mehmet Oktav, Turkiet, innebar att Olle fastnade i ett nacksving och fick nöja sig med silver. I Helsingfors fyra år senare brottades Olle i fristil, lättvikt, 67 kg. Sex raka segrar gav ett mycket säkert OS-guld. Många anser att VM-guldet i Neapel 1953 var Olles främsta bedrift på mattan. Han utsågs till hela VM:s främste, men dramatiken bakom guldet är svensk idrottshistoria. Av rikstränaren Robert Oksa övertalades Olle att banta ned sig till fjädervikt, 62 kg., Olles normalvikt var 68 kg...
Under överinseende av Oksa inleddes bantningsproceduren på hotell Torino i Neapel. Efter bad i skållhett vatten skulle Olle springa till invägningslokalen, iförd flera lager träningsoveraller och Oksas nattmössa! Det blev för mycket för Neapels poliskår som burade in Olle på väg till invägningen. Först sedan ett högre polisbefäl ingripit släpptes Olle fri. Han fick poliseskort till tävlingen, klarade invägningen – och guldet efter fem raka fallsegrar. Han blev publikens och polisens gunstling med egen eskort till varje tävlingspass.
Guldfirandet ägde rum hemma hos fotbollsproffset Hasse Jeppson, då i Napolis lag. Olle skålade med champagne ur en segertrofé som var en meter hög.
Olle Anderberg släppte aldrig idrotten, han var rikstränare i Finland, Turkiet och Iran, han tränade lag i både fotboll och bandy. Han avled 2003, 84 år, i Linköping.
KÄLLA: Olympiaboken