Värmlänningen (född i Sunne) var en talang av ovanligt slag, juniorvärldsmästare 1986 som 16-åring. Av hans fyra olympiska starter blev den 1992 otvivelaktigt den bästa.
I stafetten gick Löfgren ut på sista sträckan. Sverige låg fyra, 52 sekunder efter trean Norge. Norge ställde upp med veteranen och legendaren Eirik Kvalfoss, som tvingades se sig passerad av en Löfgren i högform. Svensken noterade dagens näst bästa sträcktid.
Med vältankat självförtroende tog sig Mikael sedan an den klassiska distansen, 20 km. Bore-åkaren gjorde ännu ett storlopp och fanns med i guldstriden ända fram till sista skjutstationen. Där blev det dock en miss (fullt hus hade räckt till guld!) och när
Löfgren som trea tog sig i mål började en nervös väntan. Hotet kom från EUN:s Aleksandr Popov. Men ryssen missade också ett skott vid den sista stationen och Löfgren kunde lämna OS som dubbel medaljör.
Åren i början av 90-talet var Mikael Löfgrens bästa som skidskytt. Säsongen 1992/93 blev han till och med totalvinnare av Världscupen, detta utan att ha vunnit ett enda individuellt lopp. Faktum är att Löfgren, sina stora framgångar till trots, aldrig stod högst på prispallen i Världscupen.
En andraplats i Holmenkollen och en i Antholtz blev de bästa resultaten.
Efter den aktiva karriären har Mikael Löfgren bland annat lett USA:s och Norges landslag.
KÄLLA: Olympiaboken