Mauritz Eriksson

Med tre individuella VM-guld måste Mauritz Eriksson räknas in bland våra stora gevärsskyttar. Men huvudstadsbon (född i Stockholm, död i Enskede) fick aldrig kröna sin bana med ett individuellt OS-guld, och ironiskt nog var det en landsman och lagkamrat som stod emellan Eriksson och den stora triumfen.
1920 års tävling i armégevär liggande 600 meter vid Beverlo Camp blev rafflande. Inte mindre än fyra skyttar sköt 59 poäng av 60 möjliga. I omskjutningen visade Hugo Johansson klass och klarade 58 – guld! Eriksson och amerikanen Lloyd Spooner gick inte heller här att skilja, båda med 56. Efter ett särskiljningsskott gick silvret till svensken – 6 mot 5. Mauritz Eriksson fick nöja sig med det OS-guld han vunnit åtta år tidigare. Lagtävlingen i frigevär blev en triumf för Sverige, där Eriksson blev bäste blågule skytt med sina 976. Övriga i laget var Hugo Johansson, Erik Blomqvist, Carl Björkman, Bernhard Larsson och Gustaf Adolf Jonsson. Prispallen blev helnordisk med Sverige (5.655) före Norge (5.602) och Danmark (5.570).
Mauritz Eriksson erövrade ytterligare tre olympiska lagmedaljer: 1912 i armégevär (Mauritz bäste svenske skytt); 1920 i armégevär 600 m liggande (delat bäste svensk med Hugo Johansson) och armégevär stående 300 m (tredje bäste svensk).
Eriksson, vars svaghet som skytt var knästående, vann sex VM-guld. Individuellt: 1913 armégevär halvmatch och armégvär stående; 1928 frigevär 300 meter liggande. Lag: frigevär 300 meter liggande 1927, 28 och 29.
KÄLLA: Olympiaboken