Knut ”Knatten” Lindberg var Sveriges förste store sprinter, vars stora styrka var slutdelen av loppet. I starten var däremot ”Knatten” trög. Lindberg var långtifrån bara sprinter. 1906 visade ÖIS:aren tillräcklig kapacitet med spjutet att ta OS-silver. På behörigt avstånd bakom göteborgskumpanen Eric Lemming, men ändå.
Dessutom briljerade ”Knatten” på fotbollsplanen. Som back eller inner vann han SM med Örgryte 1902, 04, 05, 06, 07.
Men det är som 100-meterslöpare Lindberg gjorde sig riksbekant. Hans 10,6 från 1906 (Balders hage i Göteborg) var ett inofficiellt världsrekord, som svenskt rekord kom det att stå sig fram till 1936 då Lennart Strandberg under OS löpte på 10,5 (Strandberg hade året innan tangerat Lindbergs rekord).
Sett till den (misstänkt) starka rekordtiden blev ”Knatten” Lindbergs individuella olympiska starter relativa misslyckanden.
Däremot kneps ännu ett OS-silver i stafett (4x100 m) 1912.
Sverige med Ivan Möller, Charles Luther, Ture Person och Lindberg tog sig till finalen som bara bestod av tre lag, förutom Sverige fanns Storbritannien och Tyskland på startlinjen. Den nu 30-årige ”Knatten” var Sveriges ankare, men fick ge sig på upploppet mot både britten Willie Applegarth och Tysklands Richard Rau.
Att Knut Lindberg ens tilläts komma till OS 1912 får tillskrivas hans popularitet som idrottshjälte. 1910 slog Lindberg ihjäl en taxichaufför, men klarade sig undan med sju månaders straffarbete sedan hans försvarsadvokat lyckas misstänkliggöra offret!
Förutom sina fotbollsguld vann bland annat Knut Lindberg 15 individuella SM-tecken i friidrott: nio på 100 meter (1902, 1904–09, 11 och 12); tre på 200 meter (1908–09 och 12) och tre på 110 meter häck (1907–09).
KÄLLA: Olympiaboken