Bordtennisartisten från Stockholms södra förorter (Bredäng) är en av Sveriges stora idrottare genom tiderna och troligen den största bollbegåvningen av alla. Waldners förmåga att kontrollera skruvar och vinklar är fenomenal och en stor anledning att han i 30-talet år kunnat konkurrera i världseliten.
Den varierade serven är ett vinnarvapen för denne märklige man, som inte alltid lade största vikt vid den fysiska träningen och många gånger kunde verka loj. Men grundförmågan fanns alltid där, och därför kunde J-O aldrig räknas ut – däremot kunde massor av mästerskapsmedaljer räknas in.
Waldners olympiska historia är minnesvärd, men också brokig. 8:eplatsen i Söul var en missräkning, J-O var VM-tvåa året innan.
Missräkningen togs igen med råge fyra år senare i Barcelona. Waldner gick som en slåttermaskin genom singeltävlingen och förlorade bara ett set (mot Jörg Roßkopf, Tyskland, i kvarten). I finalen var det under två set utspelning av världsettan Jean-Philippe Gatien. Fransmannen kom igen i tredje set, men på tredje matchbollen säkrade J-O guldet. Det var Sveriges första olympiska sommarguld på 2.917 dagar (1984).
Förhoppningarna på Waldner var stora i Atlanta 1996. Den här gången var det dock den flegmatiske J-O som visade upp sig. Den relativt medelmåttige canada-kinesen Wenguang ”Johnny” Huang slog ut världsstjärnan med buller och bång.
Vid tiden för OS i Sydney 2000 närmade sig Waldner 34-årsdagen. Svensken var seedad femma, fortfarande att räkna med men inte bland de största favoriterna. Jan-Ove var inspirerad och fick säkert ett extra kick av vinsten i kvarten mot andraseedade Vladimir Samsonov, Vitryssland. J-O vände 0–2 i set till seger. I semifinalen vältes så Liu Guoliang över ända, 3–0 i set. Liu, regerande olympia- och världsmästare.
Finalen mot ännu en kines, Kong Linghui, skulle visa sig bli Waldners sista stora mästerskapsfinal i singel. Och vilket avsked tog inte bolltrollaren. Han plockade upp 0–2 i set till 2–2, Kong var skakad. Det var en stenhård kamp, där båda spelarna fightades för att hålla bordskanten. Det femte setets inledning blev avgörande. Kong blixtstartade, gick upp till 10–1 och höll undan.
J-O:s sista OS, 2004, blev en värdig avslutning. 37-åringen var i riktigt hygglig fysisk form och överraskade alla genom att slå ut andraseedade Ma Lin, Kina, och Tysklands stora löfte Timo Boll. Sedan tog åren ut sin rätt. I semifinalen och matchen om bronset orkade inte Waldner hålla igång fötterna och koncentrationen – fjärdeplatsen var dock något av en bragd i sig.
Ett urval av övriga meriter. I VM tog Waldner guld i singel 1989 och 97, silver 1987 och 81, brons 1993 och 99. Silver i dubbel 1997. Guld i lag 1989, 91, 93 och 2000, silver 1983, 85, 87 och 95.
I EM guld i singel 1996, silver 1982 och 1994. Guld i dubbel 1986, 88, 96, silver 1984 och 82. Guld i lag 1986, 88, 90, 92, 96, 2000 och 2002, silver 1994. Med OS-medaljerna sammanlagt 33 medaljer från storinternationella mästerskap 1982–2002!
Waldner fick med sina lagkamrater Svenska Dagbladets guldmedalj för VM-segern 1989. Han fick den ensam 1992, detta för OS-segern i singel.
Waldner var Sveriges fanbärare vid OS i 1996.
KÄLLA: Olympiaboken