Polisen från Norrköping är sannolikt den ende olympiske mästaren som uteblivit från en prisceremoni! Ivar Johansson, guldmedaljör i fria stilens mellanvikt, 79 kg, befann sig nämligen, fullt påklädd i bastun (!) för att banta ned sig till den antika stilens weltervikt, 72 kg som började nästa dag, den 4/8 1932.
Ivars uppgift var att ”plocka bort” fem kg från en redan vältrimmad kropp, på mindre än ett dygn. Vid invägningen, 10.00, var Ivar blåsvart i ansiktet, skinnet låg spänt över kindknotorna och han tycktes utmärglad, berättas i Brottningsförbundets 100-årsbok. Ivar klarade både vikten och motståndarna. Han vann fyra matcher, guldet bärgades efter överlägsen poängseger mot Finlands Väinö Kajander.
Han var helt utmattad efter finalen – och framförallt hungrig. Mycket hungrig!
Ivars prestation väckte enorm uppmärksamhet och han belönades senare samma år med Svenska Dagbladets bragdmedalj. Han tog sitt tredje OS-guld i Berlin 1936 i den antika stilens mellanvikt efter fyra segrar på fall och två på poäng.
Ivar växte upp på Vikbolandet utanför Norrköping och hans fysiska styrka grundlades under unga år med arbete inom jord- och skogsbruket. Han kom i kontakt med allmän idrott via AIK Tornet Norrköping och IK Sleipner. När IK Björnen, specialklubb för brottning, bildades 1926 blev Ivar snabbt en av föreningens ledande.
Han lämnade jordbruket och påbörjade polisutbildning. Som patrullerande polis i Norrköping var Ivar mycket uppskattad, i tjänsten använde Ivar en så kallad handstärkare, gömd i ena byxfickan. Oavbrutet bearbetade han denna med sina fingrar under ronder på Norrköpings gator. Ivar var också osedvanligt stark i parterrbrottning, där hans styrka i händer och handleder verkligen kom till sin rätt, hans backhammerbrytare var vida fruktade. Han uppfattade blixtsnabbt blottor hos motståndaren och tvekade aldrig att slå när chans fanns.
Den svenska truppen till Los Angeles reste med båt till New York, nio dagar. Brottarna utnyttjade tiden till sjöss mycket effektivt, de rullade ut en brottarmatta på däck och gjorde resan till ett intensivt träningsläger. Väl i New York följde en lång tågresa, som gav chans till vila och återhämtning, tågstoppen innebar hårda gymnastikpass, allt regisserat av ledarduon Einar Råberg, förbundskapten, och Robert Oksa, förbundstränare. Brottarna i Los Angeles tog också sex guld, ett silver och tre brons.
Brottningen nämndes allt mer som en folksport, och de närmaste åren ökade antalet klubbar från 250 till 350 – Ivar Johanssons roll i den popularitetsvågen kan inte nog betonas.
Totalt tog Ivar 12 internationella titlar, tre OS-guld och nio EM-guld mellan 1931–39. Han gick 65 matcher i 16 internationella mästerskap, han vann 56 och förlorade nio gånger. Han tog medalj i SM under 19 år (1926–44) varav 13 guld, fyra silver och två brons.
Hans minne lever vidare i svensk brottning genom utmärkelsen ”Ivars Guldsko” som årligen tilldelas årets bäste svenske brottare. Priset är en förgylld brottarsko, samma sko som Ivar använde i Los Angeles 1932.
KÄLLA: Olympiaboken