När OS återupptogs efter Första världskriget upprepade det svenska moderna femkampslaget sin bedrift från OS 1912 att ta samtliga medaljer. Främst i resultatlistan kom Gustaf Dyrssen. Dyrssen hade den imponerande låga platssiffran 18: skytte 6:a – simning 2:a – fäktning 2:a – ridning 6:a – löpning 2:a. Det alltid optimistiske och gåpåaktige militären var fyra år senare åter med om ett svenskt storslam i grenen. Den här gången nådde Dyrssen silver, detta bakom Bo Lindman.
I den tuffa konkurrensen på hemmaplan fick Dyrssen nöja sig med ett SM, taget 1922. Han vann även 1914 ett RM.
I Paris tog Dyrssen också plats i det svenska värjlaget. Han var en humörfrisk fäktare, nästan alltid på offensiven. 1936 blev det OS-silver för Dyrssen och det svenska värjlaget.
Bland hans värjmeriter utanför de olympiska pisterna kan nämnas: EMsilver individuellt 1934. VM-brons lag 1937 och 38. EM-silver lag 1935, brons 1931, 33 och 34. Han vann tre individuella SM, det tredje i tuff konkurrens 1952, detta som 60-åring!
Jämte det aktiva tävlandet hade Dyrssen en imponerande meritlista med många tunga förtroendeuppdrag. Inom idrotten var han bland annat ledamot av Internationella olympiska kommittén 1952–70, ordförande för det Internationella femkampsförbundet och skidskytteförbundet 1949–60, ordförande för Sveriges Centralförening för Idrottens främjande 1947–61, ordförande för Svenska Fäktförbundet 1936–40 och VD för Skid- och friluftsfrämjandet 1947–62.
Militären Dyrssen nådde generallöjtnants grad. Han var kommendant i Boden 1942–44 och i överkommendant i Stockholm 1945–57. Dyrssen föddes i Stockholm och avled i Kungsängen.
KÄLLA: Olympiaboken