Gunnar föddes i Sundsvall och tävlade i friidrott för Idrottsföreningen kamraterna. Han gjorde olympisk debut i extraspelen i Aten 1906 där han blev femma i höjdhopp (1,70 m) och sjua i längdhopp (6,15 m). På 100 m blev han utslagen i försöksheatet. I London 1908 hoppade han 6,66 m vilket då räckte till en tiondeplats.
På hemmaspelen, sommaren 1912, ställde Gunnar upp i tiokampen men där tvingades han utgå efter fyra grenar. Tiokampen avgjordes på tre dagar den 13-15 juli men Gunnar var bara med de två första. Han sprang 100 m på 12,3 och kom 22:a av 29 startande. I längdhoppet nådde han 5,99 m (18:e) och i kulstötning 10,69 m (13:e).
Andra dagen startade med höjdhopp och där tog Gunnar 1,60 m vilket räckte till 18:e plats av de 23 som var kvar i tävlingen. Gunnar var äldst av dessa men valde här att avstå fortsatt tävlande. Amerikanen Jim Thorpe (1887-1953) vann guldet men diskades för brott mot amatörreglerna 1913 varvid tvåan, svensken Hugo Wieslander, utnämndes till guldmedaljör. 1982 beslutade dock IOK att Thorpe skulle få tillbaka statusen som segrare – dock tillsammans med Hugo – ett unikt beslut.
KÄLLA: SOF/Tommy Wahlsten