Gert Fredriksson

Kanot

Redan under sin livstid fick Gert Fredriksson uppleva äran att se en staty av sig själv och sin kanot avtäckas i hemstaden Nyköping (vid hamnen). En passande hedersbetygelse för stadens store idrottsson, Sveriges främste olympier med sex guld och totalt åtta medaljer.
Gert Fredrikssons framgångar var den rättvisa belöningen för en satsning och en hängivelse för sin sport av extraordinärt slag. Paddlandet blev en livsstil för Fredriksson, så sent som 2003, vid 83 års ålder, gjorde Gert två pass om dagen när det inte var is.
Han började tävla 1938, visade talang men var inte ännu den självklara vinstmaskin han skulle bli. Glöden fanns dock där och med förbättrad teknik och fysik nådde, en bit in på 40-talet, Gert Sverige- och världstoppen.
Mellan 1943 och 1948 förlorade svensken bara ett lopp. Då i en lånad kanot mot finländaren Kurt Wires. Hade OS 1944 blivit av talar det mesta för att Gert Fredriksson kunnat skriva in ytterligare två guld på sin meritlista. Nu fick han vänta till 1948 på sin olympiska debut. Gert närmade sig sin 29-årsdag, syreupptagningen och styrkan var på topp och det var faktorer som skulle spela stor roll på Themsens smutsiga, gyttjiga och trögpaddlade vatten.
Först på programmet för Gert stod 10.000 meter. Themsen var för smal för gemensam start. Det blev att skicka iväg deltagarna med 30 sekunders mellanrum. Fyra gånger fram och tillbaka mellan Henley Bridge och Temple Island.
Halva loppet höll rivalen Wires Gert stången. Sedan tog svenskens överlägsna styrka ut sin rätt. Fredriksson drog ifrån sekund för sekund. I mål var segermarginalen en dryg halvminut. Dagen efter, på favoritdistansen 1.000 meter, satte Fredriksson med hundratalet meter kvar in ett jätteryck och utklassade motståndarna. Segertiden 4.33,2 mot tvåan, dansken Fredrerik Kobberup Andersens, 4.39,9.
Hösten 1949 hade Gert funderingar på att sluta, men suget återkom och två VM-guld i Köpenhamn 1950 gav extra stimulans. Han förlorade dock mot starke finländaren Thorvald Strömberg över milen, och det var en historia som skulle upprepas i OS-loppet på Edesviken två år senare. Efter drygt 47 minuters paddling orkade inte svensken spurta ifrån den urstarke Strömberg.
Fredriksson behövde dock inte ruva länge på revansch. Över kilometern tog Gert raskt initiativet. Hans långspurt ställde det övriga fältet chanslöst.
När det var dags för OS-tävlingar 1956 på Lake Wendouree, vid Ballarat 12 mil utanför Melbourne, ställde sig många tveksamma till Gerts chanser. Han hade i dagarna fyllt 37 år, träningen hade störts av sjukdom. Gert tvekade in i det sista om han skulle dubblera. Milloppet gick först. Ett tömmande av krafter i det kunde äventyra målet nummer ett: att för tredje gången i rad vinna K-1 1.000 meter.
Men Fredriksson var inte den som skyggade för en utmaning. Och milen blev en stor triumf för den sege svensken. Med knappa tio sekunders marginal till tvåan, den 15 år yngre ungraren Ferenc Hatlaczky, klöv Gert mållinjen.
Fullpumpad av självförtroende var sedan Gert inte heller att stoppa på 1.000 meter. Precis som i London hade Fredriksson stått för en imponerande dubbel. Den olympiska familjens erkännande av prestationen var att Gert Fredriksson tilldelades Mohammed Taher-trofén (en årlig IOK-utmärkelse till en enda idrottare i världen).
VM i Prag 1958 gav inget guld till Gert (första VM:et utan seger) och när det två år senare drog ihop sig till Rom-OS hade Gert passerat 40- årsstrecket. Fanns det verkligen mer att hämta i medaljväg för veteranen? Det fanns det. Det blev till och med två medaljer samma dag för Fredriksson. Först gjorde han ett tappert försök att vinna sin fjärde raka K-1 1.000 meters-titel. Gert ledde länge, men föll i spurten tillbaka till bronsplats. Guld till unge dansken Erik Hansen.
Kratersjön Lago di Albanos mått tillät inte något K-1 10.000-meterslopp. Istället blev det K-2 1.000 meter för Gert. Tillsammans med klubbkompisen Sven-Olov Sjödelius fullbordade Gert 45 minuter efter K-1- finalen sin olympiska karriär på finast tänkbara sätt. Fredriksson/ Sjödelius hade bara under någon månad samtränat fullt ut. Men när det var dags för spurt satt tempoväxlingarna riktigt bra. Svenskarna kontrade på ungrarna Szente och Mészáros finish och vann med 18 hundradelar. Gert Fredriksson kunde med gott samvete dra sig tillbaka från de största sammanhangen.
Då kunde han förutom OS-medaljerna också räkna in elva VM-medaljer. Guld i K-1 500 meter 1948 och 54, i K-1 1.000 meter 1950 och 54, och i K-1 4x500 meter 1948, 50 och 54. Silver i K-1 500 1958 och i K-1 10.000 meter 1950. Brons i K-1 1.000 och K-1 4x500 1958.
Gert Fredriksson tilldelades 1949 Svenska Dagbladets guldmedalj. Han vann hela 71 SM-tecken, därav 32 individuella.
KÄLLA: Olympiaboken

Fakta

  • Förening/klubb: Nyköpings KK
  • Födelseort: Nyköping
  • Född: 1919-11-21
  • Dödsort: Nyköping
  • Död: 2006-07-05

OS-medaljer

Rom 1960

  • K-2 1.000 m
  • K-1 1.000 m

Stockholm/Melbourne 1956

  • K-1 1.000 m
  • K-1 10.000 m

Helsingfors 1952

  • K-1 1.000 m
  • K-1 10.000 m

London 1948

  • K-1 1.000 m
  • K-1 10.000m

Resultat

Rom 1960

  • 1:a K-2 1.000 m
  • 3:a K-1 1.000 m
  • Opl. K-1 4x500 m (Semifinal)

Stockholm/Melbourne 1956

  • 1:a K-1 1.000 m
  • 1:a K-1 10.000 m

Helsingfors 1952

  • 1:a K-1 1.000 m
  • 2:a K-1 10.000 m

London 1948

  • 1:a K-1 1.000 m
  • 1:a K-1 10.000m

Partners

Huvudsponsorer, logotyper