Den långe (ca 190 cm) och tunge (ca 100 kg) värmlänningen från Kristinehamn har varit Sveriges mest framstående seglare under de senaste decennierna. Mästerskapsmedaljerna är många, bland dem tre olympiska i två olika klasser.
Lööf var en av 1990-talets bästa finnjolleseglare med medalj i varje VM 1993–99. I OS blev det två femteplatser innan han äntligen, 2000, tog sin efterlängtade medalj. Bronset på Rushcutters Bay utanför Sydney erövrades efter en spännande sista segling där Lööfs sjundeplats räckte till en total tredjeplats (platspoäng 47) efter tvåan Luca Devoti, Italien (46), men före Polens Mateusz Kusznierewicz (48). Guld till Iain Percy, Storbritannien.
Lööf lämnade därefter finnjollen och satsade på starbåt. Där blev så småningom göteborgaren Anders Ekström Fredriks partner och gast. 2004 vann duon både VM och EM, men OS i Aten blev en svår besvikelse (12:a). Mycket bättre gick det fyra år senare i Qingdao – brons. Men medaljen lämnade besk eftersmak. Svenskarna ledde regattan inför finalseglingen, som dock blev ett misslyckande – tia och sist i fältet. Inte bara guldet försvann (vann gjorde Fredriks gamle Nemesis från 2000, Percy, här i par med Andrew Simpson) utan också silvret.
Till sist skulle dock Lööf få sin olympiska revansch på Percy. 2012 hade Percy/Simpson, i sydengelska hemmavatten utanför Weymouth and Portland, en klar ledning inför finalseglingen. Lööf, med nye gasten Max Salminen, fanns på tredje plats. Bronset var säkrat, men den primära målsättningen var att ta sig förbi Brasiliens Robert Scheidt/Bruno Prada. Svenskarna fick en verklig fullträff i medaljracet – seger. Med brassarna en bra bit ner i fältet förstod alla ganska tidigt att silvret var svenskt. Men det skulle bli än bättre. Percy/Simpson tappade i spurten ett par placeringar, blev bara åtta. Det räckte precis för Fredrik, med platssiffra 32 mot 34 ordnades hans så efterlängtade OS-guld.
I Fredrik Lööfs titelsamling ingår förutom OS-guldet bland annat: VM-guld i finnjolle 1994, 97 och 99; VM-guld i starbåt 2001 och 2004; EM-guld i starbåt 2001, 2002 och 2004.
KÄLLA: Olympiaboken