Vänsterhänte Lindh, från Kungälv utanför Göteborg, var en världsklassspelare, men kom lite orättvist i skymundan bakom sin generations bjässar, Jan-Ove Waldner, Jörgen Persson och i viss mån Mikael Appelgren. Till skillnad från dessa vann aldrig Lindh någon storinternationell singeltitel som senior.
Lindh, med den fina backhanden som specialvapen, hade dock sina stunder, som i OS i Söul 1988. Bordtennis debuterade på OS-programmet och Lindh blev förste svensk att ta medalj.
Detta skedde i singelspelet där Lindh vann tio av elva matcher. Segern i kvarten mot världsettan Jialiang Jiang, Kina, imponerade speciellt. I semifinal var Erik chanslös mot blivande vinnaren, hemmaspelaren Nam-Kyu Yoo. Lindh kom igen och vann bronsmatchen mot 35-årige ungerske veteranen Tibor Klampár, 3–1 i set. I VM tog Lindh guld i lag 1989, 91 och 93. Silver i lag 1983, 85, 87 och 95. Brons i mixed 1995.
I EM guld i dubbel 1986 och 92, i lag 1980, 86, 88, 90, 92 och 96. Silver i lag 1994, i mixed 1998. Brons i lag 1998. Han var med i det landslag som efter VM-guldet 1989 tilldelades Svenska Dagbladets guldmedalj.
KÄLLA: Olympiaboken