Slog igenom internationellt i OS 1956 genom att helt otippad ta silver, därav smeknamnet. Inför Cortina var han inte nominerad att delta, utan kom med mest med på nåder för att Sverige skulle vara representerade i grenen. Väl där överraskande alla (även honom själv) när han senare steg upp på prispallen i Cortina d’Ampezzo. Detta trots att han ”misslyckades” i specialdisciplinen backe. Men en kombination av att han sedan gjorde sitt livs lopp i skidspåret och att de värsta konkurrenterna vallade bort sig lyckades han att erövra silvret.
Eriksson hade debuterat internationellt med en trettondeplats i VM 1954 och han kom att delta i två ytterligare VM (1958 och 1966), bästa placeringen kom 1958 i Lahtis då han slutade på en sjunde plats. Han ”fuskade” även som högerytter i Friska Viljors fotbollslag, vilka höll god klass på 1950-talet.
Sammanlagt tog han tio individuella SM-tecken i nordisk kombination och backhoppning..
KÄLLA: Olympiaboken