Simningens första världskändis – och med samma stjärnstatus som filmens Greta Garbo. En främmande fågel från högan nord, hans namn och rykte spreds världen runt – i en tid då till och med radio var något sällsynt. Arne, och hans tvillingbror Åke, växte upp i Gamla Stan, efter ett första besök i Strömbadet dömdes Arne ut som simmare av en lärare. Han kördes ut med orden ”du blir aldrig någon simmare”.
Arne, och Åke, hittade tillbaka till simningen tack vare 1912 års stora simmaridol, USA:s Hawaii-födde Duke Kahanamoku. Dennes frisim, crawl, var en revolution i bassängen, tidigare ansågs crawl alltför slitsamt, speciellt på längre sträckor, den mer kraftbesparande varianten trudgeon (crawl med ena armen, bröstsim med den andra) var att föredra.
Arne Borg vände på alla begrepp, han crawlade på, lika lätt på 100 m som 1.500 m och 1921 i Oslo, i anslutning till hans 20-årsdag föll första världsrekordet, 1.000 m. Han öppnade dörren till en ny simvärld – rekorden kom på beställning, ibland med hjälp av en ”hare” som vevades i rätt fart på ett snöre, ungefär som på en hundkapplöpningsbana.
Totalt simmade Arne Borg på världsrekordtid 32 gånger – det mest uppmärksammade på 1.500 m i EM i Bologna 1927, han sprängde 20 minutersvallen och noterade 19.07,02 minuter. I simningens historieböcker har Borgs rekordslakt benämningen ”undret i Bologna”. Han hade några timmar tidigare, i en förmiddagsmatch mot Frankrike i vattenpolo fått fyra framtänder utsparkade! Han kunde inte äta, men förbundsbasen Erik Bergvall, kom på råd, i varje fall enligt historien. De gick på lokal, drack vin, varpå Arne Borg, enligt ögonvittnen simmade som en galning. – Vi sprang längs bassängkanten, viftade och skrek, rädda för en olycka, men Arne bara simmade och simmade, har ögonvittnen berättat.
Hans facit i Bologna blev tre individuella guld, 100 m, 400 m och 1.500 m samt ett lagkappssilver 4x200 m. 1.500-meterstiden underskreds först 11 år senare av Japans Tomikatsu Amano 18.58,8. Som svenskt rekord gällde Arnes Bologna-tid ända till 1958 då Lars Erik Bengtsson noterade 19.02,08.
Arne Borgs Bologna-rekord var en världshändelse, i klass med engelsmannen Roger Bannisters passerande av drömgränsen fyra minuter på en engelsk mil.
Arne Borgs dueller med Australiens Andrew ”Boy” Charlton, ”sälhunden från Sydney”, och USA:s Johnny Weissmuller, ”Tarzan” i otaliga filmer, är simhistoria och den olympiska kampen på 400 m fritt i Antwerpen 1924 kom att kallas trekejsarslaget. Favoriten Borg fick nöja sig med silver bakom Johnny Weissmuller.
Arne Borgs internationella artistnamn var ”Mr. Ärnie”, han gjorde två världsturnéer och tillsammans med Johnny Weissmuller representerade han Illinois Athletic Club i Chicago. Efter en tävling i Tyskland 1929 proffsförklarades Arne Borg efter att mottagit motsvarande 50 kronor. Ungerska arrangörer hade tidigare beställt världs- och europarekord efter en fastställd ekonomisk taxa.
Arne Borg sörjde inte proffsstämpeln, han sade i intervjuer att han gjort sitt med ”undret i Bologna” och OS-guldet som höjdpunkter. Som proffs turnerade Arne med egen vattenshow. I föreställningen ingick bland annat ett nummer där Arne, flytande på rygg röker cigarr.
Arne Borg var alltid slagfärdig, men ofta blyg vad gällde egna bedrifter. Den mest citerade historien är från en bankett med stadens borgmästare. Presentationen förtjänare att upprepas.
– Blom, borgmästare.
– Borg, världsmästare.
Efter avslutad karriär och proffsshow arbetade ”Mr. Ärnie” som tränare, senare öppnade han tobaksaffär på Drottningatan i Stockholm.
Arne Borg ansågs som ”gjord” för simning, stora fötter och skovlar till händer. Han hade dessutom en unik flytförmåga, det förklarades till och med med en medicinsk underlighet; efter en sjukdom påstod läkare att Arnes inre organ var hemligheten med flytförmågan.
– Jag ligger så högt i vattnet att de kan servera kaffe på ryggen, var Arnes egen förklaring till sina osannolika framgångar.
KÄLLA: Olympiaboken