Anna Olsson

Anna Olsson, mest framgångsrik i den framgångsrika kanotfamiljen Olsson från Timrå, där brodern Gunnar har ett OS-silver och ett VM-brons och systern Karin två VM-brons.
Anna kom att göra hela fem OS och tog fyra medaljer. I sitt sista OS, det i Sydney 2000, fick hon hedersuppdraget att bära den svenska fanan. Olsson var en paddlare av världsklass, men blev i Sverige något av ”det tredje hjulet” och fick kämpa lite i skuggan av Agneta Andersson och Susanne Gunnarsson.
Den stora fullträffen kom redan i Annas första OS. De svenska damerna slapp i öststatsbojkottens skugga DDR:s starka lag lett av Birgit Schmidt och visade klass – två guld och ett silver. Halvannan timme efter att ha vunnit K-1 satte sig Agneta Andersson i sittbrunnen i K-2:an bakom Anna. Paret var storfavorit och vann enkelt. De sista meterna behövde man inte ens ta ett paddeltag, segermarginalen blev ändå nästan två sekunder.
I K-4 kunde Sverige ha säkrat ett storslam och Anna Olsson tagit sitt andra guld, men kvartetten kom i otakt två gånger finishen och Rumänien smet förbi. OS-bronsen i K-4 1992 och 1996 togs efter stabila väldisponerade lopp, där Anna i fören gav prov på sin rutin och säkra bedömande av tempot. Tredjeplatserna var förmodligen det optimala de två besättningarna kunde nå dessa två finaler. I VM-sammanhang blev Anna Olsson en gång mästare, 1993 i K-2 500 meter med Agneta Andersson. Dessutom silver i K-1 500 1993, i K-1 200 meter 1994 och i K-4 500 1993. Brons i K-1 200 1995, i K-2 500 1991, i K-4 200 1995 och i K-4 500 1994.
KÄLLA: Olympiaboken