Att Anette Norberg är en av curlingsportens stora genom tiderna står utom allt tvivel. Härnösandscurlaren har lett sina lag till många stora segrar. Vinsterna kunde varit än fler om hon inte i över ett decennium tvingats kämpa om förstaplatsen på hemmaplan med lag Elisabet Johansson (Gustafson).
Norberg föddes in i en curlingfrälst familj i Härnösand, där både mor och far höll toppklass som spelare. Anette kom snabbt att gå i deras fotspår. Lillasyster Cathrine, mångårig lagkamrat, spjärnade inledningsvis emot, men föll så småningom också för sporten.
Anette vann redan 1987 sitt första SM och var året därpå med i lag Elisabet Johansson vid OS i Calgary, där curling var uppvisningssport. Även fyra år senare i Albertville blev det uppvisningsspel i OS för Norberg, som fick vänta ända till 2006 på sin ”riktiga” OS-debut. Men den firades å andra sidan med pukor och trumpeter. I Turin ledde Norberg sitt lag till guld. Efter sex segrar och två förluster i grundserien vann Sverige semifinalen mot Norge med 5–4. Ett Norge som besegrat Sverige i grundserien med hela 10–3.
Finalen mot Schweiz lag Mirjam Ott blev dramatisk. Schweiziskorna tvingade fram extraomgång genom att plocka upp 4–6 till 6–6. Anette hade sista sten i extraomgången och säkrade segern med en utsökt precis dubbelutslagning.
Fyra år senare skrev Norberg och hennes lagkamrater Anna Le Moine, Cathrine Lindahl och Eva Lund curlinghistoria genom att bli först med att försvara ett OS-guld. Att det skedde i curlingens hemland Canada och i final mot just hemmalaget gjorde naturligtvis inte bragden mindre. Canada under Cheryl Bernard hade besegrat lag Norberg i grundserien och såg i finalen ut att gå mot ännu en seger. Men när Bernard skulle knyta ihop säcken drabbades hon av olympisk frossa. Två gånger, i tionde omgången och i extraomgången, hade Bernard chansen att säkra guldet. Den första utslagningen var enkel, den andra svårare, och båda hade Bernard fixat vid normala vätskor. Men nu var det OS, och på hemmaplan... Medan Bernard darrade höll Anette Norberg med sin enorma internationella rutin ihop spelet. Belöningen blev ännu ett OS-guld och en
hedersplats i den svenska olympiska historien.
Meritlistan utanför de olympiska arenorna är lång och imponerande med bland annat tunga segrar som VM-guld 2005, 2006 och 2011 (nu som kapten för ett helt nykomponerat lag), EM-guld 1988 (trea med Elisabeth Högström som skip), 2001, 2002, 2003, 2004, 2005 och 2007, SM-guld 1987, 1989, 1991, 1994, 1998, 2001, 2003, 2004, 2005, 2007 och 2008.
KÄLLA: Olympiaboken