Slitvargen Sixten, allas vår skidkung

Sixten Jernberg har för evigt gjort avtryck i de svenska längdskidspåren och i den svenska olympiska historien. Med nio OS-medaljer är han en av de svenskar som tagit flest medaljer genom tiderna.

Vår färgstarkaste skidåkare genom tiderna. Mustig, orädd och säkert obekväm för en del. I så gott som allting var han en kontrast till sin föregångare ”Mora-Nisse”, som var försynt och tillbakadragen, Sixten hade ett temperament som hette duga.

Han steg fram när det såg ut som mörkast ut efter katastofen i Oslo 1952. Han blev hela världens skidkung och tog på tolv OS-starter smått fantastiska nio medaljer. Vidare blev han världsmästare fyra gånger, samt tog två brons. I Holmenkollen vann han aldrig på femmilen (dock seger på 15 km 1954). Två vinster i Vasaloppet 1955 och 60, femton individuella SM-guld, varav trippelsegrar åren 1957 (då han vann allt – även i lag), 60 och 61. Han fick ta emot Svenska Dagbladets guldmedalj 1956.

Sixten Jernbergs första stora år var 1956 då han blev världens skidkung tillsammans med sin store antagonist Veikko Hakulinen, Finland. Hans femmilssegrar över rivalen Hakulinen är legendariska. När de möttes på femmilen i Cortina 1956 hade Haukulien precis spurtbesegrat Sixten på tremilen. På femmilen gick Sixten ut tre minuter efter finnen, tog in två av dem på de första tre milen och vann till slut med 1.18 min.

Två år senare kom den mest klassiska av alla dueller med Hakulinen. Den otroliga femmilsduellen i Lahtis inför 80.000 finnar som krävde revansch. Den här gången startade Hakulinen startade trettio sekunder efter Jernberg. Vid 20 kilometer hade finländaren tagit in oroväckande mycket av de trettio sekunderna. Men då kom ett av Sixten Jernbergs många berömda ryck i karriären. Avståndet till tvåan Hakulinen blev än en gång 1.18! Sixtens egna ord från duellen i Lahtis finns mustigt beskriven i hans memoarer ”I vilda spår”:

”Efter åtta kilometer började jag blöda. Trodde det var näsblod, men det visade sig sedan vara från ena handen. Man kan förlora mycket blod innan man ger sig. Det visste jag för jag hade huggit mig i skogen ett par gånger. En gång var ena stöveln fylld av blod sedan jag huggit mig i ena knäet. Så hörde jag ett välbekant gnissel som det låter vid skidornas friktion mot snön. Jodå det var Hakulinen. Han var säkert bara 30 meter bakom. Jag hann se att när han tog dricka så skakade hans hand. Han fick ta dricka ett par gånger. Jaha, tänkte jag. Nu har han slitit ont, nu skall han få åka...”

I Innsbruck, som 35-åring, avslutade han sin karriär med en mästerligt avvägd femmil, i vilken han taktiskt avväpnade finnarna Mäntyranta och Hämäläinen. Detta var förmodligen var hans allra bästa lopp i karriären.
Han startade i 363 lopp och vann 134 av dem, samt var bland de tre främsta i 263!

Sixten har slitit hårt i hela sitt liv. Från de vilda ungdomsåren, genom skidkarriären, till det hårda arbetet i egna fritidsbyn där Sixten gjort praktiskt taget allt med sina egna händer. Han har haft starka synpunkter på de ansvariga i kommunen som han ansett nonchalera hans stugby. 1958 tog kung Gustav VI Adolf emot skidkungen Sixten Jernberg på Stockholms slott. Sixten fick ta emot ”Dess medalj av guld i 8:e storleken att i högblått band bäras på vänstra sidan av bröstet”.

Vad tänkte Sixten då?
– På fjärdingsman hemma i Limedsforsen. Tänk om han varit med på Slottet och hört detta. Han som några år tidigare varit ofin nog att försöka få fast mig för tjuvskytte. Vilket givetvis inte lyckades.
KÄLLA: Olympiaboken