Längdskidors olympiska historia

Längdåkning är den äldsta formen av skidåkning och också Sveriges främsta på vinterprogrammet där vi tagit hela 80 medaljer.

Längdskidor är Sveriges mest framgångsrika vinteridrott där vi tagit hela 80 medaljer genom åren (31 guld, 25 silver och 24 brons). Bara Norge har tagit fler medaljer internationellt, men de har också tagit hela 121 stycken.

• Första deltagandet: herrar: Ernst Alm, Oscar Lindberg, Torkel Persson, Per-Erik Hedlund, Erik Winnberg och Elis Sandin, Chamonix 1924. Damer: Eivor Alm, Sonja Edström-Ruthström, Märta Norberg, Margit Albrechtsson, Oslo 1952.
• Meste deltagaren: herrar: Torgny Mogren, fem OS 1984–1998. Damer: Barbro Grahn, fyra OS 1956–1968.
• Första medaljen: herrar: Per-Erik Hedlund, guld 50 km, St Moritz 1928. Damer: Sonja Edström-Ruthström, brons 10 km, Oslo 1952.
• Första guldet: herrar: Per-Erik Hedlund, guld 50 km, St Moritz 1928. Damer: Britt Lundén, Sonja Edström-Ruthström och Irma Johansson Öberg, guld, stafett 3x5 km, Squaw Valley 1960.
• Flest medaljer: Sixten Jernberg och Charlotte Kalla, nio medaljer.
• Flest guld: Sixten Jernberg, Gunde Svan och Thomas Wassberg, fyra stycken.
• Yngsta deltagaren: damer: Maria Rautio, 18 år och 214 dagar, Montreal 1976. Herrar: Thomas Wassberg, 19 år och 318 dagar, Montreal 1976.
  
• Äldsta deltagaren: herrar: Melcher Risberg, 38 år och 1 dag, Grenoble 1968. Damer: Antonina Ordina, 36 år och 27 dagar, Nagano 1998.

Längdskidor i OS

• 1924, vid de första vinsterspelen i Chamonix, fanns längdskidor med.
• 1936 introducerades stafetter.
• 1952 tävlade damerna för första gången i längdskidor i OS.
• 1988 i Calgary var första gången som det bestämdes att tävlingarna antingen skulle utföras i antingen klassisk längdåkning (där åkaren måste hålla sina skidor i ett uppkört spår) eller fristil (där åkaren kan använda så kallad skate-teknik).
• Under åren har distanserna och formaten ändrats för att tävlingarna ska bli mer intressanta. Sprintdistansen introducerades bland annat 2002.
• 
  

Skidsportens början

Under flera århundraden har skidor används i det snötäckta norra halvklotet för att jaga byte och samla ved under vinter. Med långa avstånd mellan små isolerade byar blev också skidorna ett viktigt sätt att upprätthålla social kontakt under det karga, snöiga vinterhalvåret. Ordet ”skida” är ett norskt ord som kommer från gammelnorskans ord ”skid”, en uppdelad trälängd.

Den äldsta bevarade skidan i världen är den så kallade Kalvträskskidan. Ett par skidor med tillhörande stav hittades i ett myrområde mellan byarna Fäbotjälen och Nybrännet, två kilometer öster om Kalvträsk, Skellefteå vid en dikesutgrävning. Kalvträskskidans ålder har koldaterats till 5200 år och är därmed ett halvt millennium äldre än Egyptens pyramider.

Olika typer av skidor uppkom i flera olika regioner vid ungefär samma tidpunkt. En variant hade en horisontell tåfäst-bindning. Den öst-sibirska typen var en tunn bråda med en vertikal fyra-hålsbindning. Lapparna använda en horisontell stäm-hålsbindning. Det är den typ av skida som dagens utrustning har utvecklats ifrån.

De första skidtävlingarna anordnades inom den norska armén under 1800-talet. Att skida som sport nådde allmänheten först under mitten på 1800-talet. Den första tävlingen som finns omnämnd är från 1842. Den klassiska skidfestivalen i Holmenkollen startade redan 1892, då med fokus på tävlingar inom nordisk kombination. År 1901 adderade man en separat längdskidtävling till programmet i Holmenkollen.